Tio år senare
Idag är det hela tio år sedan Backabranden och jag kan inte för mitt liv förstå att så mycket tid och så många dagar förflutit sedan dess. När det kommer inslag om branden på tv eller jag läser om det i tidningarna är jag direkt tillbaka i tv-soffan med pappa. Tillbaka till den 29e oktober 1998 då jag inte ens fyllt femton och jag kan nästan minnas hur det luktade i huset den där morgonen. Och pappa som sa: -Det har brunnit i en lokal på hisingen. Och jag som snabbt fick det bekräftat, fan, det är DEN lokalen dit VI skulle gått.
Men vi gick aldrig, jag minns inte varför, bara att vi satte oss på ett café på Vasagatan istället och snackade oväsentligt blandat med livsviktigt i en enda röra. Sådär som man gör när man har blott fjorton korta år på nacken men ändå tror man har så mycket koll. Shit vad clueless jag var då. Jag känner mig fortfarande förvirrad till tusen många gånger men jämför jag med hur det var då är det ljusår emellan.
I alla fall. Ikväll vallfärdar folk från Brunnsparken till Hjalmar där det hände och jag ångrar nu att jag inte är en av alla dem som slutit upp. Men jag medverkar från tv-soffan och tänker på alla som var med i branden. På alla som mötte döden den natten, och på alla dem som förlorade en älskad.
Men vi gick aldrig, jag minns inte varför, bara att vi satte oss på ett café på Vasagatan istället och snackade oväsentligt blandat med livsviktigt i en enda röra. Sådär som man gör när man har blott fjorton korta år på nacken men ändå tror man har så mycket koll. Shit vad clueless jag var då. Jag känner mig fortfarande förvirrad till tusen många gånger men jämför jag med hur det var då är det ljusår emellan.
I alla fall. Ikväll vallfärdar folk från Brunnsparken till Hjalmar där det hände och jag ångrar nu att jag inte är en av alla dem som slutit upp. Men jag medverkar från tv-soffan och tänker på alla som var med i branden. På alla som mötte döden den natten, och på alla dem som förlorade en älskad.
Kommentarer
Trackback
