susiesueca

Idag är det inget vidare rus, men jag härdar ut. Pinsamt bara att bli väckt av kursare som undrade vart jag var. Men av alla gånger jag kunnat försova mig valde jag den bästa, dagens övning är visserligen obligatorisk, men icke desto mindre lärarlös.

Nu ska jag förpassa mig till soffan och läsa kommunikationsteori. Någon nytta måste jag ju göra denna gudsförgätna dag. Jag ska också kurera mig med buljong- och vitlöksbrygd samt vitaminstjuven kaffe. Över och ut för nu.

....i år älskar jag dig.

Det blev en rejäl bläcka igår och idag trodde jag på allvar att jag faktiskt skulle vandra över till den andra sidan. Blodet pulserade helvetiskt runt, runt och dånade i hela huvudet och utmanade kärlen som jag fruktade skulle sprängas. Under tiden stod det någon jävel med slägga och hamrade runt inne i huvudet samtidigt som nån körde en elvisp på högsta fals inne i magen. Det var fullkomligt vidrigt. Och alldeles självförvållat. Att man gör så mot sig själv är helt absurt.

Men nu, efter en lur känner jag hur livet återvänder så sakteliga och jag börjar kunna fundera på att göra något även av denna dagen. Så det ska jag snart ta tag i. Ska pynta ansiktet och klä mig i något aningens raffigare än det jag just nu sitter i och bege mig hem till Mattias. Vi ska äta middag, dricka vin och spela Guitar Hero. Från början var nog utgång med i beräkningarna men jag tror bestämt att jag igår gick ut för en månads tid. Det var förfest och Rickards vita, söta och lättdruckna bag-in-box-vin. Det var öl och det var karaoke. Det var sång-katastrof och ofrivillig stämsång. Det var Nef och mer öl och sen slutligen hemgång och avloppsrensning. När jag låste om mig damp GP:s informationsblad ner på hallmattan. Då kände jag hur trött jag faktiskt var och hur tidigt på morgonen jag de facto ramlat hem. Ikväll får det bli lugnare, det är ett som är säkert.

Dropp, dropp, dropp. Så låter det från avloppet i mitt badrum, och har låtit sedan igår fm. Jag har skruvat av locket och ställt en hink under och låter vattnet rinna ner i den. Men det är stopp. Sånt J-LA stopp och inget jag gör verkar hjälpa. Vet att jag bara borde ringa hit nån lämplig fastighetsskötare som kan fixa det åt mig på ett kick men dels måste jag då ha hunnit städa undan. INGEN får komma hit till mitt personliga Sodom, inte ens en person som jobbar med avlopp. Då är det illa. Men dels för att jag VILL kunna fixa såna här grejer själv. Det slog mig för ett tag sen att jag knappt ens skulle veta hur jag byter en propp, om det skulle bli aktuellt. Det är INTE ok. Varför fick man inte lära sig såna här göromål på hemkunskapen. Det hade i alla fall jag haft större nytta av än av att veta hur man bakar pannkakor eller rårakor. Kan man ju ändå läsa om i en kokbok menar jag.

För övrigt är jag sedan SVT-dokumentären med Olle "Världens räddaste man" Ljungström åter inne i en just-nämnda-manperiod. Det var tio år sen sist men shit, han är bra.

BAND OF HORSES!!! Gotta love 'em.

Jag vet inte men lite så känns det allt. Att jag väntar på att nåt ska hända, nåt som aldrig händer. Det mesta är slentrian, stress och leda. Är det verkligen så livet ska vara. Ska livet gå ut på att vänta på Godot?
Nej för fan,det tänker jag inte acceptera. Men samtidigt så är det så lätt. Så lätt att bara trampa redan upptrampade stigar, för att det är smidigast och går fortast så. Och så lätt att bara skjuta upp saker och ting som egentligen borde genomföras här och nu. Som borde ha topprio. Jag tänker på avlyttningen till Spanien till exempel. Kommer den nånsin bli av eller kommer jag hitta ytterligare anledning till att stanna här. Bara ett halvår till...sen åker jag. Yeah right. Den har man ju hört förr. Idag är jag bara så förbannat trött på mig själv. På min feghet och lathet som faktisk är det enda här i livet som stöter in käppar i mitt hjul. Trött är jag också på alla vardagsmåsten som får styra och ställa. Trött är jag nu på att återigen behöva bege mig till KTB och läsa, läsa läsa. Och trött är jag på att ständigt ha dåligt samvete för sakerna jag aldrig gjorde eller aldrig kommer att göra. Trött är jag på att ha endast två lediga dagar i Mars, även dessa vigda åt social omsorg, socialpsykologi, pedagogogik och annat tungt.

Idag är jag stolt innehavare av inte bara ett, utan två 1:a handskontrakt. Det är inte alla 25-åringar som kan skryta med det. Men så är det ju inte långvarigt heller för imorgon säger jag upp läggan jag bor i nu och börjar planera inför den stundande flytten till den nya. I can´t wait. Den nya är så fiiiin. Och jag ska få ett sovrum, det ska bli helt fantastiskt.

I morse var jag hos min praktikvägledare för att få lite råd om hur jag bör välja praktikplats. Det hela slutade med att jag gick ut lika ovis som när jag klev in på kontoret. Jag känner mig fortfarande helt rådvill inför hur jag ska prioritera och det enda jag säkert vet är att jag kommer satsa på praktik på ungdomsmottagning i första hand. Men att få sitt förstahandsval tillgodosett verkar inte vara det lättaste att döma av tidigare studenters utsagor. Men men. Vamos a ver.

Nu ska jag slita mig från datorn en timme och läsa lite kurslitt. innan jag ska möta syster på Järntorget. Vi ska äta på Solrosen och gå på teater. Kulturigt värre.

Hasta pronto!

Jag har sålt så sjukt mycket kaffe och bullar och kakor och Havets Wallenbergare och Herman Hajen-hamburgare och läsk och godis och et cetera et cetera in i absurdum den här helgen så jag är helt slut nu. Vill bara sova men är fortfarande alldeles för uppe i varv för att känna att det är lönt att försöka mig på det.

I somras roade jag mig tillsammans med Anna med att agera överlägset mot människor och utnämna dem till puckon vid minsta lilla miss som de gjorde. I stort sett varje dag fick vi ihop till en ganska rolig "pucko-historia", många av dem med jobbiga och vrånga telefonföräljaroffer i huvudrollen. Men however...

"Dagens pucko-historia" handlar om mig själv. Jag skulle servera en familj två hamburgertallrikar, men istället för att säga just det, att det är två Hajen Herman de ska få säger jag:

-Och då var det pannkakor här då ja.

-????

När jag sekunden därpå ska säga "Smaklig måltid" men istället säger "Tack för maten" måste ju den stackars familjen undrat vilken planet jag kommer ifrån. "Fröken Noll-koll" borde blivit mitt epitet hos dem om inte annat.

Idag hade jag "glass-passet" (som är extremt glassigt eftersom det bara varar i fem timmar) och därför kunde jag hitta på någonting efter jobbet också. Jag och Johannes gav oss ut och fotade. Vi tog oss upp till Överåsberget och blickade ut över stadens alla ljus och testade olika kamerainställningar och fotoobjekt. Johannes hade införskaffat ett stativ och vissa foton blev faktiskt rätt bra med hjälp av det. Regnet som öste ner under en stor del av dagen gjorde att vi gyttjade ner både byxor och skor, men det var det värt. Och en spännande rundvandring fick jag också, vi spanade in alla husen på Prospect Hill. Vilket jäkla namn på en gata i Göteborg, hmpff.

Men men...nu ska jag nog ändå bege mig mot sängen så jag orkar upp om ca sju timmar igen. Avslutar med ett spöklikt träd.