susiesueca

Hade liksom glömt att jag hade en blogg. Kom på det nu när jag ska åka till Barcelona igen att det ju kan va kul att uppdatera folk om mina whereabouts.

Mycket mycket har hänt sen sist jag skrev. Foten fortfarande inte bra, kommer aldrig bli. Ytterligare ett år har gått på utbildningen. Dock är inte alla poäng för den här terminen avklarade. En C-uppsats släpar och en omtenta hägrar. Har visserligen inte fått betyget U än men ibland vet man bara...Inlett ett förhållande...som sen sprack. Trist. Återupptagit en gammal kär relation. Fint. Flytt/flykt till annat land. Imorgon. Peppar med Manu Chao och La oreja de Van Gogh för att komma i rätt stämning.
Snart ska det sägas hej då till vänner på kär gammal krog på andra lång. Ute är det regntungt i luften men det luktar gott. Inne sitter jag och njuter av en lugn stund med en kaffe i handen och bara min ensamhet som sällskap. I natt sover jag min sista natt i Majorna på mycket länge. Imorgon blir det Born och prinsessgatan. I övermorgon ska jag och R förhoppningsvis ligga på stranden och jag ska glömma allt som har med utbildning och stress att göra. För en lång, lång tid. Sen ska jag återse glömda platser och gamla Spanienvänner. Dricka god öl och tinto de verano på krogar och takterasser. Strosa längs La Rambla, Passeig de Grácia och Barceloneta. Heja på Spanien i VM. Fota. Uppdatera garderob. Läsa alla romaner jag försummat. Kort sagt. Leva!

Det var inte direkt igår som jag skrev här senast. Har tagit mig en en lång bloggpaus men nu äntligen funnit lite ny inspiration till att knappa ner tangenterna.

Det är helg, men den är snart slut. Det är fars dag och grådis och snart ska vi träffas hela familjen på ett café med uteservering. Syster vill inte riskera H1N1 för hennes lilla nyfödda så vi försöker minimera eventuella smittorisker.
Jag är dock redan vaccinerad men inte helt färdigimpregnerad förrän om tre veckor. Då har jag säkert redan haft flunsan om ironin får bestämma.

För övrigt är A:s mamma fin på att måla vackra tavlor så igår vi gick vi på vernissage. Jag köpte ingen men har en jag grunnar på. Finns den kvar när CSN kommer igen slår jag till.  

Veckan som kommer tror jag kan bli lite påfrestande. På praktikplatsen får vi besök av en från socialhögskolan som ska utvärdera mig i sällskap med min handledare. I TVÅ timmar. Jag är nervös. Dessutom har jag tusen papper att styra upp och myndigheter att kontakta och vänner att inte försumma. Men jag försöker lära mig att ta en sak i sänder, och att jag faktiskt inte är klonbar. Eller heter det kloningsbar? Är det över huvud taget ett ord?
I vilket fall, jag övar på att inte stressa upp mig så mycket över saker och ting och ibland går det faktiskt riktigt bra.

Bara ett fåtal dagar kvar på jobbet nu, sen, på måndag börjar jag mitt livs första riktiga praktik. Och jag är nervös utav bara helvete. Kommer jag verkligen fixa det här? Kurator för de sjukaste av de sjuka. Det kanske blir jag som får lägga in mig på akutpsyk efter det här. Nä. så illa hoppas vi att det inte blir.

Idag: vaknade med viss självförvållad huvudvärk. Jag, Anna och Mark drack några öl på Red Lion igår. Blev nån mer än menat också eftersom Liverpool förlorade mot Aston Villa med 1-3. Vi var tvugna att döva smärtan efter den smärtsamma förlusten och Anna övervägde att bli ett Arsenalfan istället. Hon sa att det är meningslöst att hålla på ett lag "bara för att". Kanske är det så.

Spottade också gamla landslagskämpen Klas Ingesson igår, och sprang på en kille jag gillade lite grann en gång. Det var försvunnet nu, gillandet alltså. Misstänker också att han är gift, och var det även då. Han gjorde en switcharoo med ringen, som om jag inte skulle märka..

Nu ska jag byta om lite snabbt innan jobbet och förmodligen få lite skäll för min dåliga stängning igår. Just innan jag skulle somna insåg jag till min bedrövelse att jag t o m glömde tömma diskmaskinen ordentligt. Fattar inte hur det gick till, men. Vad kan man förvänta sig av sig själv när man jobbat elva timmar och har en fot som vill döda en för att man bara inte kan ge sig och chilla lite nån endaste gång?

...söndagsångest. Fotsmärta. Tristess utan dess like. Alkoholkonsumtion. Återupptag av gamla 'bad habits'. Norsk blodig skräckfilm. Navid Modiri och Gudarna. En önskan om att veckorna ska gå fortare än de gör. Festival i sikte, men fjärran. Jobblängtan. Gymsug. Oföretagsamhet. Förhoppningar och drömmar i kras. Breathe me. Ouch! I have done it again.

Jag vet att jag tjatar om Band of horses men ovan nämnda låt är bara så fantastisk. Älskar den. Är det någonting jag vet säkert så är det att jag ska se dem på Way out west i sommar. Och råkar jag ha oturen att ha mitt voluntärpass just under deras spelning så ska jag skita i allt vad arbetsmoral heter och smita iväg ändå. Haha!

För övrigt är det intet nytt under solen. Jag dör en långsam tristessens död men fick faktiskt ta bort hälften av stygnen i foten idag. Testa sticka en nål i ett öppet sår så har du känslan! Right on spot. Min läkare uppmanade mig även att börja stödja lätt på foten, en sisådär 10 kg åt gången. How the fuck do i do that?

Nu ska jag göra nåt jag är bra på, och som inte kräver två ben och fötter. Dricka kaffe och snacka skit, that is. Puss alla!

Idag är en skitdag. Jag vaknade till..ja vadå...INGENTING! Nu är det drygt en vecka sedan jag skadade foten i en fullkomligt meningslös cykelolycka och hela jag är på väg att gå upp i limningen. Precis överallt. Jag måste prata med någon, jag måste få röra på mig, jag måste GÖRA NÅGOT. Jag är så trött på att springa (sjukt dåligt ordval, jag vet) till olika läkare och sjukvårdspersonal för att försöka bli lagad. Jag känner mig som en trasdocka som bara blir mer och mer ärrad för var dag som går.

Foten min är som en degklump. Trycker jag i den blir det en grop, som bara långsamt uppluckras. Får mig att undra vad som egentligen gömmer sig därinne. Yuck, i don't fuckin' wanna know.

På tisdag kanske kanske om jag har tur och mitt läkekött är av den goda sorten ska jag få ta ut stygnen. Jag har aldrig längtat mer efter att få jobba, efter att få ta mig ut på en joggingrunda, efter ett möte med cross trainern. Man kan säga att jag verkligen lärt mig uppskatta min mobilitet, och nu ska jag göra mitt bästa för att förvalta den bättre hädanefter.

För närvarande är jag dock förvisad till soffan och korsorden och min bok med setting i Barcelona. OMG(!) vad jag längtar mig tillbaka till förra sommaren nu. Då låg jag med största sannolikhet på Barceloneta och glassade med Anna. ¨Thing's were so much better then. JODER!!!!

Hundra år efter alla andra upptäcker jag att Six feet under är världens i särklass bästa serie. Titta bara på det här klippet när Claire får panik över att behöva gå i strumpbyxor dagarna i ända. Så fantastiskt bra:

http://www.youtube.com/watch?v=GpcPgfNAsio

Barcelonskt väder och jag är tokförkyld. Känslan får mig att minnas sommaren 1999 eller 2000 då jag hade lunginflammation tre gånger på raken. Men nu vill jag till havet och ska faktiskt försöka ta mig dit idag också. Elak hosta och absurd snormängd till trots.

För övrigt sitter jag och njuter i mitt underbara vardagsrum, med kaffet i ena handen och datorn balanserandes på benet. En hand är kvar till tangenterna. Behöver jag säga att det går långsamt med inläggen?

Till hösten är tanken att jag ska göra praktik i Borås, jag har praktikplats och allt men....något får mig att ställa mig tveksam inför detta ändå. Varför?  Jag ska ge mig ett par dagar att tänka över det här. Kanske sabbatsåret får komma här istället. Det kan nog komma att bli så faktiskt. Suck! Denna evinnerliga velighet.

Ah well. Nu ska jag ut i solen med Mia och njuta lite av min ledighet.

Förresten, Band of horses är fortfarande bäst. Om ni inte hört dem än, gör det NU!

Puss till er alla.

Min sinnestämning är sannerligen inte stabil. Men jag fixade tentan och det gläder mig så nu kan jag gå på sommarlov på riktigt.

Blickar ut över fina lägenheten och känner att den här flytten är något av det bästa jag gjort. Älskar varenda liten kvadratmeter. Älskar de fina fönstren i vardagsrummet, och det faktum att jag faktiskt HAR ett vardagsrum. Och ett sovrum. Ja, det är gött.

Nu ska jag pyssla i ordning lite. Har fortfarande ett gäng flyttlådor kvar att packa upp och prylar och speglar att borra upp. Någon som är händig och vill bistå med ett handtag och expertis?

Sköna söndag, jag försöker njuta så mycket det bara går av ledigheten och inte tänka på nåt uppstressande. Det går ganska bra faktiskt, även om jag ibland får vrålpanik och tror jag missat nåt viktigt, eftersom jag inte gör nåt vettigt.

Var i Prag i några dagar, det var skönt, skönt, skönt och vill tillbaka. En av mina absoluta favoritstäder. Men där finns sjuka människor, lyckades få en stalker på halsen. Obehagligt.

Lyckades även ta en mängd bilder, här kommer några av dem:
Först ut en söt gågubbe med ipod.



Kaféet där Franz Kafka tillsammans med "the inner circle" satt och filosoferade



Och så ett stycke gatukonst

Nu är det bara drygt en vecka kvar till Pragexpressen lämnar Nils Erikssonterminalen och tar mig och Camy med sig som passagerare mot något sydligare breddgrader. Den stundande semestern kan vara den mest välbehövliga hittills i mitt liv. Jag har verkligen inte trivts med nåt det senaste året, och allra minst med april och maj. Problem och motgångar ha hopat sig och blivit till sopberg allt svårare att sortera. Jag har varit nära på att ge upp många gånger men nu ska jag köra ett sista litet race ändå. För jag vill inte vara en quitter.

En sak som är lite rolig ändå, mitt i allt det svarta är att jag nu fått nycklarna till min nya lägenhet. Den är så fin. Och den är min. Men behöver möbler. En massa nytt behöver jag och ska ge mig ut på jakt så snart jag bara kan. Men först väntar den övermäktiga tentan. Den som tidigare studenter säger är den värsta, och jag är väl benägen att hålla med dem. Fy fan för tentor!

Ja, det är det minsann. Så borde verkligen inte sitta här och blogga men ska bara pausa en liten, liten stund till innan jag packar flyttlåda nr. 2 för dagen. Sen är det ju världens absolut finaste aprilväder idag, som om det redan vore sommar så strax ska jag förflytta mig från hallen till gräset i Slottskogen. Väl där ska jag öppna en av de 15 kursböcker som ska vara lästa till tentan. Jag kommer gå i idé att slag, bara så ni vet.

...jag skrev här, jag vet.
Intenet hemma har kukat ur och jag har inte orkat ta tag i nåt. Ska fixa så snart jag får lusten och motivationen tillbaka.

Riktigt skön helg denna som var. Födelsedagsmiddag för Mattias 26 (!) på Gyllene Prag i fredags och parkhäng och frisbeekastande med gänget i lördags. Skulle jobbat till stängning men fick gå redan efter fyra timmar pga ytterst lite att göra. Dåligt för ekonomin men grymt för själen.

Nu ska här pluggas i några timmar innan gymmet nalkas. Eventuellt ett litet quiz ikväll också.

Puss till er alla!

Har just sett klart kvällens avsnitt av Nip/Tuck och lyssnar nu på Roxette, fast på spanska. Fråga mig inte varför? Det är inte så bra.

Helgen har varit ledig, utgång i fredags som resulterade i en mycket trött Suss i går (lördags). Men jag var tapper och var med som smakråd vid eventuellt husköp och efter en orolig sömn på blott två timmar tycker jag det var en bedrift. Huset hoppas jag köps för om det kittas upp blir det en riktig skatt och omgivningarna...ja, omgivningarna var magnifika. Inte visste jag att det räckte med att åka till Orust för att få skåda ett så vackert landskap. Dimmsjoken som la sig över ängar och berg gjorde allt än mer trollskt.

På kvällen igår åt jag middag med några kursare. Tapas på La Sombrita men när de andra gick vidare till Tranquilo gav jag upp och kvällen avslutades med cola och popcorn hos Mirre. Nu idag har jag inte ens gått utanför dörren. Skulle tvätta men inte en enda maskin fungerade. Ilska för jag hade redan stoppat i kläderna och hällt i både tvätt- och sköljmedel. Istället för att tvätta hängde jag lite med Mia,pluggade gjorde jag också lite, sistnämnda ska jag fortsätta med lite nu. Måste ju komma förberedd till skolan imorgon.

Besitos.

Idag är det inget vidare rus, men jag härdar ut. Pinsamt bara att bli väckt av kursare som undrade vart jag var. Men av alla gånger jag kunnat försova mig valde jag den bästa, dagens övning är visserligen obligatorisk, men icke desto mindre lärarlös.

Nu ska jag förpassa mig till soffan och läsa kommunikationsteori. Någon nytta måste jag ju göra denna gudsförgätna dag. Jag ska också kurera mig med buljong- och vitlöksbrygd samt vitaminstjuven kaffe. Över och ut för nu.

....i år älskar jag dig.

Det blev en rejäl bläcka igår och idag trodde jag på allvar att jag faktiskt skulle vandra över till den andra sidan. Blodet pulserade helvetiskt runt, runt och dånade i hela huvudet och utmanade kärlen som jag fruktade skulle sprängas. Under tiden stod det någon jävel med slägga och hamrade runt inne i huvudet samtidigt som nån körde en elvisp på högsta fals inne i magen. Det var fullkomligt vidrigt. Och alldeles självförvållat. Att man gör så mot sig själv är helt absurt.

Men nu, efter en lur känner jag hur livet återvänder så sakteliga och jag börjar kunna fundera på att göra något även av denna dagen. Så det ska jag snart ta tag i. Ska pynta ansiktet och klä mig i något aningens raffigare än det jag just nu sitter i och bege mig hem till Mattias. Vi ska äta middag, dricka vin och spela Guitar Hero. Från början var nog utgång med i beräkningarna men jag tror bestämt att jag igår gick ut för en månads tid. Det var förfest och Rickards vita, söta och lättdruckna bag-in-box-vin. Det var öl och det var karaoke. Det var sång-katastrof och ofrivillig stämsång. Det var Nef och mer öl och sen slutligen hemgång och avloppsrensning. När jag låste om mig damp GP:s informationsblad ner på hallmattan. Då kände jag hur trött jag faktiskt var och hur tidigt på morgonen jag de facto ramlat hem. Ikväll får det bli lugnare, det är ett som är säkert.

Dropp, dropp, dropp. Så låter det från avloppet i mitt badrum, och har låtit sedan igår fm. Jag har skruvat av locket och ställt en hink under och låter vattnet rinna ner i den. Men det är stopp. Sånt J-LA stopp och inget jag gör verkar hjälpa. Vet att jag bara borde ringa hit nån lämplig fastighetsskötare som kan fixa det åt mig på ett kick men dels måste jag då ha hunnit städa undan. INGEN får komma hit till mitt personliga Sodom, inte ens en person som jobbar med avlopp. Då är det illa. Men dels för att jag VILL kunna fixa såna här grejer själv. Det slog mig för ett tag sen att jag knappt ens skulle veta hur jag byter en propp, om det skulle bli aktuellt. Det är INTE ok. Varför fick man inte lära sig såna här göromål på hemkunskapen. Det hade i alla fall jag haft större nytta av än av att veta hur man bakar pannkakor eller rårakor. Kan man ju ändå läsa om i en kokbok menar jag.

För övrigt är jag sedan SVT-dokumentären med Olle "Världens räddaste man" Ljungström åter inne i en just-nämnda-manperiod. Det var tio år sen sist men shit, han är bra.

BAND OF HORSES!!! Gotta love 'em.

Jag vet inte men lite så känns det allt. Att jag väntar på att nåt ska hända, nåt som aldrig händer. Det mesta är slentrian, stress och leda. Är det verkligen så livet ska vara. Ska livet gå ut på att vänta på Godot?
Nej för fan,det tänker jag inte acceptera. Men samtidigt så är det så lätt. Så lätt att bara trampa redan upptrampade stigar, för att det är smidigast och går fortast så. Och så lätt att bara skjuta upp saker och ting som egentligen borde genomföras här och nu. Som borde ha topprio. Jag tänker på avlyttningen till Spanien till exempel. Kommer den nånsin bli av eller kommer jag hitta ytterligare anledning till att stanna här. Bara ett halvår till...sen åker jag. Yeah right. Den har man ju hört förr. Idag är jag bara så förbannat trött på mig själv. På min feghet och lathet som faktisk är det enda här i livet som stöter in käppar i mitt hjul. Trött är jag också på alla vardagsmåsten som får styra och ställa. Trött är jag nu på att återigen behöva bege mig till KTB och läsa, läsa läsa. Och trött är jag på att ständigt ha dåligt samvete för sakerna jag aldrig gjorde eller aldrig kommer att göra. Trött är jag på att ha endast två lediga dagar i Mars, även dessa vigda åt social omsorg, socialpsykologi, pedagogogik och annat tungt.