susiesueca

Idag är en skitdag. Jag vaknade till..ja vadå...INGENTING! Nu är det drygt en vecka sedan jag skadade foten i en fullkomligt meningslös cykelolycka och hela jag är på väg att gå upp i limningen. Precis överallt. Jag måste prata med någon, jag måste få röra på mig, jag måste GÖRA NÅGOT. Jag är så trött på att springa (sjukt dåligt ordval, jag vet) till olika läkare och sjukvårdspersonal för att försöka bli lagad. Jag känner mig som en trasdocka som bara blir mer och mer ärrad för var dag som går.

Foten min är som en degklump. Trycker jag i den blir det en grop, som bara långsamt uppluckras. Får mig att undra vad som egentligen gömmer sig därinne. Yuck, i don't fuckin' wanna know.

På tisdag kanske kanske om jag har tur och mitt läkekött är av den goda sorten ska jag få ta ut stygnen. Jag har aldrig längtat mer efter att få jobba, efter att få ta mig ut på en joggingrunda, efter ett möte med cross trainern. Man kan säga att jag verkligen lärt mig uppskatta min mobilitet, och nu ska jag göra mitt bästa för att förvalta den bättre hädanefter.

För närvarande är jag dock förvisad till soffan och korsorden och min bok med setting i Barcelona. OMG(!) vad jag längtar mig tillbaka till förra sommaren nu. Då låg jag med största sannolikhet på Barceloneta och glassade med Anna. ¨Thing's were so much better then. JODER!!!!