susiesueca

Idag är jag stolt innehavare av inte bara ett, utan två 1:a handskontrakt. Det är inte alla 25-åringar som kan skryta med det. Men så är det ju inte långvarigt heller för imorgon säger jag upp läggan jag bor i nu och börjar planera inför den stundande flytten till den nya. I can´t wait. Den nya är så fiiiin. Och jag ska få ett sovrum, det ska bli helt fantastiskt.

I morse var jag hos min praktikvägledare för att få lite råd om hur jag bör välja praktikplats. Det hela slutade med att jag gick ut lika ovis som när jag klev in på kontoret. Jag känner mig fortfarande helt rådvill inför hur jag ska prioritera och det enda jag säkert vet är att jag kommer satsa på praktik på ungdomsmottagning i första hand. Men att få sitt förstahandsval tillgodosett verkar inte vara det lättaste att döma av tidigare studenters utsagor. Men men. Vamos a ver.

Nu ska jag slita mig från datorn en timme och läsa lite kurslitt. innan jag ska möta syster på Järntorget. Vi ska äta på Solrosen och gå på teater. Kulturigt värre.

Hasta pronto!

Jag har sålt så sjukt mycket kaffe och bullar och kakor och Havets Wallenbergare och Herman Hajen-hamburgare och läsk och godis och et cetera et cetera in i absurdum den här helgen så jag är helt slut nu. Vill bara sova men är fortfarande alldeles för uppe i varv för att känna att det är lönt att försöka mig på det.

I somras roade jag mig tillsammans med Anna med att agera överlägset mot människor och utnämna dem till puckon vid minsta lilla miss som de gjorde. I stort sett varje dag fick vi ihop till en ganska rolig "pucko-historia", många av dem med jobbiga och vrånga telefonföräljaroffer i huvudrollen. Men however...

"Dagens pucko-historia" handlar om mig själv. Jag skulle servera en familj två hamburgertallrikar, men istället för att säga just det, att det är två Hajen Herman de ska få säger jag:

-Och då var det pannkakor här då ja.

-????

När jag sekunden därpå ska säga "Smaklig måltid" men istället säger "Tack för maten" måste ju den stackars familjen undrat vilken planet jag kommer ifrån. "Fröken Noll-koll" borde blivit mitt epitet hos dem om inte annat.

Idag hade jag "glass-passet" (som är extremt glassigt eftersom det bara varar i fem timmar) och därför kunde jag hitta på någonting efter jobbet också. Jag och Johannes gav oss ut och fotade. Vi tog oss upp till Överåsberget och blickade ut över stadens alla ljus och testade olika kamerainställningar och fotoobjekt. Johannes hade införskaffat ett stativ och vissa foton blev faktiskt rätt bra med hjälp av det. Regnet som öste ner under en stor del av dagen gjorde att vi gyttjade ner både byxor och skor, men det var det värt. Och en spännande rundvandring fick jag också, vi spanade in alla husen på Prospect Hill. Vilket jäkla namn på en gata i Göteborg, hmpff.

Men men...nu ska jag nog ändå bege mig mot sängen så jag orkar upp om ca sju timmar igen. Avslutar med ett spöklikt träd.

Jag har fått ett till lägenhetserbjudande från Dicksons Stiftelse. En 2:a på Amiralitetsgatan som bara kostar 377 kr än den jag bor i nu. Håll alla tummar för att jag får den!

Nu: stadsvandring och kaffepimplande med Mia. I em: Pingis med Oscar R och gänget. I kväll: Öl med Oscar B och annat gäng. I denna sekund: Omklädning från linne och mina urtvättade Guinness-shorts till...ja, någon mer vinteranpassad klädsel i alla fall.

Ciao.

Det är måndag igen, Red Lion och Pingisklubben hägrar. Först veckans disk dock.

Lång dag men ovanligt bra. Det är som balsam för själen att vara driftig nångång då och då. Eller att över huvud taget styra upp saker, vad som helst. Väckarklockan ringde vid en okristlig tid i morse och jag ska inte säga att det var ball att kliva ur min varma säng (och varm är den för jag sover för tillfället med två täcken, varav ett av dun samt en filt OCH som grädde på moset är elementen påslagna till max, typ, det ni) men det kändes ändå nyttigt och sunt på nåt sätt. Resan in mot staden var dock inte lika förnöjsam eftersom vårt kära Västtrafik för andra gången den här veckan valde att bara sätta in en vagn, istället för två. Det blir ju kaos, hur svårt kan det vara att förutse det? Tusen trötta och redan irriterade stackars individer ska tränga sig in i en redan överbefolkad spårvagn och sedan behöva utstå sina medresenärers äckliga kaffeandedräkter och gnissliga gnäll om tröttheten och mörkret och långa arbetsdagar och et cetera et cetera. Är man inte låg innan man kliver på vagnen är man det utan tvekan när man stiger av. Nä, skämt åsido. SÅ hemskt är det ändå inte. Men hur som var det i alla fall kul i skolan när jag väl kom dit. Även om jag fick lite pluggpanik och insåg att våren kommer bli busy busy. Antalet obligatoriska föreläsningar och kursböcker som ska plöjas känns för närvarande lite i värsta laget.

Efter skolan for jag in mot nordstan för att handla födelsedagspresenter till syster och systers sambo och just som jag går in i Femman-huset möts jag av två välbekanta ansikten. Det är Johanna och Sindi som kommer gåendes, med varsin glass i handen. Tror de är rätt ensamma om att käka glass mitt i snövirvlet faktiskt. However. Vi tog en snabb fika innan jag fixade det jag var där för att fixa och sen åkte jag hem. Styrde upp mig aningens innan jag drog till Högsbo och kalasade och nu sitter jag här. Har just sett klart kvällens avsnitt av Sex and the city och ska nu sova. Imorgon är jag ledig och kan sova hur länge jag vill. Det är en lyx få förunnad och jag ska bannemej njuta av den så fort jag bara kan.

God natt!

Måndag fast det känns som fredag, eller lördag. Jag är som vanligt sysslolös, fast jag inte behöver vara det förstårs. Ska ta mig in till Stadsbiblioteket så fort jag bara förmår. Skum morgon som följer av konstig afton igår på Kellys där det var film och musikquiz och eftersom vi valt att avstå kvällens frågesport på Red Lion så tänkte vi kompensera det med lite häng på nämnda ställe. Det var trevligt trevligt. Anna, Mark, Rickard och jag. Men sen spårade det ur och det bannar jag mig själv för  idag. Går det verkligen inte att lära gamla hundar att sitta?

Ah well, enough is enough. Idag ska jag som sagt in till bibblan, sen köra ett gympapass på Friskis och sen är det ju Pingisklubben. Veckorna går i ilfart för jag tycker det är måndag för jämnan numera. Huruvida det är en bra sak låter jag vara osagt. På onsdag börjar min nya kurs i skolan och det ska bli så otroligt skönt med lite uppstyrning. Saknar faktiskt att gå upp tidigt på morgonen, att dricka kaffe till nyheterna på SVT och framför allt att LÄRA mig saker. Just nu känns det mest som att jag går en kurs i regression och förDUMning. Föga upphetsande.

Omställning av dygnet: fullbordad. Jag har fuckat upp rytmen helt och hållet, antingen vaknar jag vid fyra och kan inte somna om eller så somnar jag inte förrän klockan är fem. Längtar till min nya kurs som börjar nästnästa vecka. Då ska jag bli en seriös student igen som ägnar dagarna åt idogt litteraturläsande på KTB och kaffesörplande istället för ölpimplmplande. Öl är gott, men det finns gränser.

Nu ska jag strax dra iväg till gymmet för första gången på mycket mycket länge. Jag ska ge löpbandet och cross trainern vad de tål. Sen ska jag spela pingisturnering med grabbarna från Pingisklubben. De har alla spelat långt mycket längre än jag, så jag hyser inga större förhoppningar om vinst, men....att vinna är ju inte allt här i livet har jag hört. Även om mitt dåliga förlorarsinne må säga nåt annat.

Jag tror jag hade lite för höga förväntningar när jag skrev mitt sista inlägg här. Resan till Rom blev inställd på grund av snön som föll den dagen, inga enorma mängder över huvud taget men tydligen för mycket för leksaksbolaget Ryan Air. Och till råga på allt gick allt annat åt helvet också. Jag var hög ett tag men nu är jag nere på plus minus noll igen. Suck!

Nu bär det av mot Bellissima Roma. De senaste dagarna har varit bäst, jag hoppas att de följande kan mäta sig med de föregående. Visserligen skulle det regna hela veckan men det gör inget för det kommer ändå vara varmare än vad det är här, och en helt ny scen brukar göra susen för humöret. Så nu ska jag njuta och fylla på lyckoförrådet. Jag ÄLSKAR att resa.

So long och ta hand om er!

Kan det bli bättre? Just nu sitter jag och läppjar på den första koppen kaffe på länge som kan avnjutas i lugn och ro. Jag har jobbat de senaste dagarna och då blir det en klunk mellan varven, oftast kallt eftersom spannen är långa. Och på morgonen innan jobbet sover jag ju hellre en extra halvtimme än går upp och kokar kaffe. Latmask!

Men idag är jag alltså ledig så då ska jag städa, diska, tvätta och en massa annat kul ledighetsgöra. Men framförallt ska jag på quiz ikväll och sen vidare till Pustervik och Pingisklubben. Det är den bästa klubb jag vart på tror jag, att få dricka öl SAMTIDIGT som man spelar pingis är är en grymt bra kombo.

Efter denna dag som jag hoppas ska bli en av de bästa på länge (kanske inte borde ha så höga förväntningar, men äh...wtf) så är det bara en och en halv dag kvar tills jag, Sars och Sindi boardar planet till Bellissima Roma. Det var längesen jag såg fram emot en resa så här mycket. Det känna extra bra nu när jag jobbat ihop en del cash INNAN resan också.

När jag kommer hem från Rom är det bara en dag innan jag får se Maria igen, något vi inte är särskilt bortskämda med. Att få träffas that is. EN sak är inplanerad den helgen. Hammarin&Robins spelning på Sticky Fingers. Ni måste också komma!

I morse vaknade jag och kände mig....tom, bara fullkomligt tom. Och från gårdagens eufori på Pingisklubben blev fallet rätt hårt och dagen visade sig bli riktigt jobbig. Och det utan att jag kan sätta fingret på vad det i själva verket är som stör.
Jag tog en snabb runda på stan, ackompanjerad av Mattias. Eller det var nog jag som ackompanjerade honom. Jag var som en svans utan egen vilja, följde honom hack i häl genom affärerna. Sen började jag känna mig sjuk och åkte hem. Bestämde mig därefter för att klippa mig så jag drog iväg till min frisör, där blev jag satt i en stol men eftersom jag inte kunde bestämma mig för hur jag egentligen vill ha det insåg frisören att hon inte skulle hinna klippa mig innan nästa kund skulle komma. Så jag fick snällt resa mig igen om komma tillbaka på fredag istället. Antiklimax.

Imorgon och på torsdag är det jobb som gäller så dagarna är vigda åt serviceleenden och den ständiga behjälpligheten. För att inte nämna den stora tröttheten som infinner sig på kvällen när kroppen och hjärnan är slutkörda men ändå fortsätter på högvarv. Ah well. Jag ska lägga mig i sängen nu och äntra Joyce Carol Oates värld för en stund. Sen sömnens. God natt!

http://store.americanapparel.eu/rsa5416w.html

Det är ju helt SJUKT.

Skulle bara surfa runt lite på American Apparells sida och se om det fanns några nya schyssta plagg att tillgå. Då finner jag plötsligt min dubbelgångare. Titta själva på http://store.americanapparel.eu/rsafr400w.html
I våras när jag var yellowblondishsomething så jag ut EXAKT sådär. Nästan scary.

Hjälp! Min älskade iBook G4 som varit mig trogen de senaste fyra år verkar börja förbereda sig inför den långa vilan. Den har ju sen länge varit pensionär med datormått mätt men inte trodde jag den skulle vilja lämna mig så snart. Jag hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka men jag tror bestämt jag får ta hand om den lite extra i det närmaste. Sluta mata den med knäckebrödssmulor och kaffe och såna där grejer som den ju faktiskt inte är så överförtjust i. Inte dra ner den på golvet fler gånger heller.

Nu är det duschtime och sen en färd till Frölunda Torg som gäller, mitt gamla turf. Inte just torget då, men det vackra betongområdet med miljonprojektshusklumpar som ligger runtomkring. Mamma ska skaffa glasögon på heltid, inte bara läs så jag ska vara smakråd.

Sen ska jag bänka mig framför teven och titta på när Barack Obama svärs in som USAs nya presse. Ska bli bastante interesante.

Ciao!

Ska snart iväg till Red Lion och det sedvanliga måndagsquizet. Kvällens tema är tydligen Disney och det kan jag ingenting om, men tror Sindi är desto bättre. Jag är svårstartad och sitter fortfarande invirad i min handduk efter eftermiddagsduschen jag tog för ett tag sen och lyssnar på Lars Winnerbäck. Såg en dokumentär om honom inatt och nu remenissar jag gamla tider och känslor för fulla muggar. Han var en av husgudarna när jag var yngre och kommer för den sakens skull alltid ha en liten plats i hjärtat. Tillsammans med Sophie Zelmani och Bright Eyes.

Guitar hero, b-uppsats och KAFFE. Dessa tre element fyllde veckan. Vad fyller nästa?

Idag gjorde familjen, minus en, något vi aldrig gjort förut. Nästan iallfall. Vi gick en promenad, tillsammans. Jag och mamma gör det ibland, och jag och syster. Men aldrig att pappa är med. Men idag var han alltså det, med gåstavar och hela kittet. Det var mysigt, och jag som ännu inte har körkort övningskörde dit och hem. Bilens hastighetsmätare var dessvärre ur funktion så jag satt på helspänn och hoppades att det inte skulle vara några trafikpoliser ute på vägarna. Men det var lugnt, thank god.


.

Skulle ju lägga in bilder från Hammarin&Robins spelning för några veckor sedan, jag lägger upp en. Resten blev alltför kassa eftersom jag stod rätt långt bak, men håll tillgodo med denna iaf:

..men. Meat Loaf. Vad är det egentligen han inte vill göra i "Anything for love". Snälla hjälp mig utröna detta mysterium. Hörde nånstans att svaret framkommer i Spice Girls-filmen, men den orkar jag ju inte se om. Så vet ni, delge mig mer än gärna.